Efter tre veckor i Rastaland börjar vi bli brunbrända och relaxade, här är det “islandtime” som gäller och saker och ting tar väldigt långt tid. Som ni märkt har vi till och med svårt att hinna med att uppdatera bloggen… Man har mycket att göra när man har semester… Bättring utlovas dock!. Kiteskillsen ligger än så länge på –1. Det som så här års i karibien brukar vara stabila 10 m/s sideshore har i år varit 0–7 m/s onshore. Det ostabila vädret i USA och Europa med snöoväder ut med kusterna påverkar på något sätt vindarna här. Hur typsikt är inte det… Detta har också lett till uteblivet regn i flera månader vilket tär på öarna. Landskapet är ganska brunbränt. När det gått att kita har det varit lättvindskite tidiga mornar eller sena kvällar. Därmed har vi bestämt att omgruppera och åka söderut istället för norr som tidigare var planen. Kitespotsen är dock suveräna med mycket plattvattens laguner och en del lovande bryt.
Istället har vi hängt med kitande grannar med bbq partyn och “schlumis” (obligatorisk sängfösare enligt våra schweiziska vänner) på St Lucia. Kört runt Grenada där allt man kan tänka sig är i rasta färger och sedan illegalt anlänt Grenadinerna och Union Island. Tydligen skulle man gå igenom tullen fick vi reda på när vi vart på ön ett tag, något som de unga killarna som körde över oss i speedboat “glömt”. Nu har vi slagit följe med ett schweiziskt par och delar en liten lägenhet som ibland har vatten och ibland inte, islandstyle. Vi delar även lyan med gigantiska kackerlackor som ibland är vänliga nog att komma på besök.
Håll tummarna för vind alla där hemma!
PS. så här ser Charlotte ut när hon fått raggarbränna DS.
Kramar Charlotte och Martin
Hola hola, mm.. schlumis låter gott, vad är det i en sån?
Tjenare Grabben. I en Schlumi gäller bara följande regel och den är att det skall vara starkt. Dessutom har jag funnit den heliga gralen här nere. Jag lärt mig hur man slipper en bakfylla….. Så enkelt men ändå så genialiskt…. jag skall skriva en bok om det…
Ha det bäst