Kite varje dag!

Feb

25

Såååå nu var det väl ändå dax med ett nytt inlägg i bloggen! Man blir bra slö av att ha en avslappnande semester… Men det är väl så det skall vara!

Mycket har hänt sedan sist. Vi har surfat varje dag. Boracay har levererat vind varje dag så gott som från morgon till kväll. Kvalitén på vind har mestadels varit bra men vissa dagar (dem senaste) har det varit lite byiga. Man får köra på alla sina drakar då vinden ändrar styrka under dagen. Den största delen av tiden har gått till att vänja sig vid att köra C-kite igen och att sätta sina befintliga trix på dem nya drakarna. Charlotte fokuserar mest på att få till snygga Raileys och S-Bends. Railey sitter som den ska men hon får jobba mer på S-Bend. Martin satsar på S-bend-To-Blind och Blind-judge. Den första sitter nästan men den sista känns långt borta ;0) vi får väl se!

Vi har varit ganska lata med att fota då det är lite av ett projekt att ta med sig kamera till bukten där vi brukar köra. Man får nämligen höjda en del för att komma ner dit. Vi har försökt lite med gopro kameran. Filmklipp kommer snart.

Tidigare i veckan provade vi även massage. Redigt gott är det. Stället där vi bor har ett avtal med ett gäng blinda massörer som verkligen är kanon. Dem gör ett bra jobb och man pröjsar bara 80 spänn för 80 min. Sjukt gött

Vi har även haft 2 objudna gäster i form av en gigantisk kackerlacka samt en gigantisk spindel. Den första slank in på vår toa och fick fångas. Den senare kröp längs Martins vad och upp på insidan låret när han skulle plocka ut brädan från lagringen på kitecentret. Obehaglig grej att ha i byxan kan man tycka :0)

Om man skall ta sig ngn vart på ön är det tuck tuck som gäller. Ön är översållad av mindre motorcyklar med påsvetsade sidovagnar. Dem kan transportera allt från 10m bambu till 6 turister :0)

Kostnaden för att leva här är galet låg. Man äter god mat för nästan ingenting. Prisskillnaden mellan whitebeach (som är läsidan på ön och den mest turistliga delen) och Bulabog (surf stranden) är stor. Nästan hälften så dyrt att käka på surfstranden. Men utbudet är klart begränsat. Så man får alternera lite var man äter och hänger.

För några dagar sedan hängde vi med en kompis (som bor här permanent) till fiskmarknaden Talipapa. Kul ställe. Här kan man välja ut nyfångad fisk och sedan gå till närmsta restaurang för att få den tillagad. Vi var lite lata så vi drog direkt till restaurangen och valde ngt från menyn.

Turisterna på Boracay domineras av Koreaner. Känns väldigt annorlunda att ha dem runt sig. Dem är inte som andra människor utan skall göra allt i grupp. Man hör när dem kommer då dem låter mycket och tar sjukt mycket plats. Ser man dem på vattnet så är många heltäckta då dem inte anser det som fint att vara solbränd. Man märker av detta mycket när man handlar. Dem flesta hudvårdsprodukter (duschgel, tvål etc) innehåller “whitening” för att dem skall hålla sig bleka…

Man märker även av en hel del skum turism på Boracay. Då menar vi typ äldre gubbar som har väldigt unga tjejer. Fruktansvärt äckligt att se.

Nu till ngt roligt: Kitesafari. Härom dagen var vi på en kitesafari till en annan strand (Union beach) som ligger på “fastlandet”. Vi chartrade en liten båt som tog oss dit. Man kan väl säga att man inte direkt visste vad som väntade en när man planerade trippen. Vi trodde att båten som skulle hämta oss var modellen lite större och att sjögången inte skulle vara märkbar. Båten som hämtade oss var en liten lokal båt som egentligen användes för varutransport. Kaptenen och besättningen (4 man) var dock vana. Detta var som en walk in the park för dem :0)

Båten hämtade upp oss på morgonen utanför kitecentret och tog oss ut genom en passage i revet. Då vi inte riktigt fattade hur svår sjön skulle vara så började vi filma med vår vanliga videokamera. Detta visade sig vara tokgalet då vi ganska snabbt kom in i riktigt hård sjö och vågor som slog över den lilla båten!! Som tur var fick vi snabbt undan kameran och kunde flytta den till en säker plats längst bak i båten. Nu väntade bara en spännande seglats.

Man kan nog jämföra det hela som Lisebergs Flummeride på steroider. Alla blev dyblöta inpå skinnet och båten fick ta en hel del stryk när vi bla. fastnade på revet. Men det löste besättningen när vi kom fram. Dem plockade nämligen ner axel och propeller och riktade upp dem.

Väl framme på stranden väntade ett eget surfspot som var skyddat av ett eget rev. Förhållandena var relativt bra under ca 3h innan vattnet började gå upp. Vi hade snackat med en familj som bodde på stranden och dem fixade mat åt oss som var klar när vi surfat klart. Dem fixade till lite nyfångad fisk, ris, kyckling och färsk frukt. Vad mer kan man önska sig !? Tillagat på lokalt vis smakade detta starkt och gott. Och ja Martins klena mage höll även efter detta ;0)

Mätta och belåtna styr vi kosan hem till Boracay!

Spara / dela med dig

Första två dagarna på Boracay

By Martin

Feb

14

Sådärja, då var vi på plats på Boracay i filipinerna. Resan hit gick ganska smidigt. Inga problem med bagage eller dylikt som brukar vara vår starka paradgren :0). Att allt gick smidigt kan iofs bero på att vi hade god tid mellan alla stopp.

Man bör nog tillägga att det är ganska tidsödande att ta sig till Boracay. Så här såg vår färdväg ut: en taxi, tre flyg, en buss, en båt, en tuck-tuck och 31 timmar senare äntligen på Boracay! Men den som väntar på ngt gott…

Men det var tyvärr då problemen började… när vi anlände och skulle fixa boendet. Vi hade bokat ett boende som verkade vara grymt mysigt och ha rätt nivå på standard enligt guiden på nätet. Där gjorde vi en tabbe. Vi var tvärsäkra på att det skulle bli kanon och betalade även hela kalaset direkt utan att ha sett rummet mer än på kort. När vi slutligen öppnade dörren till boendet var det en nedgången, fuktig, möglig och illaluktande lya som tog emot oss….

Jaha siken jäkla otur, man kan inte lita på folk nuförtiden. Förtroende är bra men kontroll är ju bättre det har man lärt sig… att man glömmer så snabbt.

Vi stannade en natt och skulle träffa managerna för boendet dagen efter då personalen som jobbade på stället är i princip livegna och behöver en påskrift från närmsta chef för att få skita…

Efter att ha vaknat upp i råtthålet påbörjade väntan på att managern skulle dyka upp för förhandlingen. Självklart var härket sen…. Nu väntade en hård förhandling om vi skulle få tillbaka pengarna eller inte. Vi blev blåsta den saken var klar men kunde iaf flytta till ett bättre boende utan att förlora alltför mycket stålar.

Här kan man ju säga att resan börjar :0)

Kanonboende som ligger precis på stranden. Allt man behöver och lite till. Man käkar en kanongod frulle på kitecentret. Väljer kite och sedan fixar kitepojkarna resten. Så himla smidigt. Man slipper mecket och kan bara fokusera på att ha kul.

Stranden är lång och vågorna hålls nere av ett yttre rev. Man kan väl säga att förhållandena blir allt från plattvatten (vid lågt tidvatten) till små chopp (vid högvatten). Dock kan jag inte säga att choppen är ngt som stör. Man hittar ju alltid ställen där det är mindre folk och plattvatten. En favorit är bukten efter den stora stranden. Där bryts choppen av och det blir riktigt platt. Dem flesta som kör verkar gilla att åka utanför kitecenterna så där blir det mycket folk. Men vet man bara vart man skall åka så skulle jag säga att Boracay är kanon för freestyle kite.

Första kitedagen har helt klart varit kanon! Kommer fler bilder om ngn dag då vi sitter på en kass lina.

Surfs up!

En taxi, tre flyg, en buss, en båt, en tuck-tuck och 31 timmar senare äntligen på Boracay!

Spara / dela med dig

Sista surfdagen

By Martin

May

2

Bloggsuccén fortsätter märker jag när jag ser att det är över tre veckor sedan förra inlägget… Tiden går otroligt fort när man är ledig… Sedan dess har vi hunnit förflytta oss till Aruba. Aruba en av de så kallade ABC öarna eller Nederländska Antillerna som ligger utanför Venezuelas kust. Efter sex fantastiska kitedagar på Martinique försvann vinden igen utan prognos i sikte, dessutom verkade regnsäsongen kommit tidigare i år då det regnade flitigt i flera dagar. Det var helt klart dags att dra vidare. Vi styrde alltså kosan mot Aruba som är den absolut vindigaste ön i karibien med cirka 350 vinddagar ett normal år, något färre i år, för våra sista dryga 2 veckor. Och Aruba har inte gjort oss besvikna, vinden har infunnit sig de allra flesta dagarna. Spotet Bocca Grandi (finns egentligen bara ett spot på ön som är värt namnet) är inte lika fint som de tidigare, inget plattvatten, bara chopp, men det finns massor av vind!

Aruba är på många sätt vårt favvis ställe på denna resan även förutom att det alltid blåser. Skillnaden mot Martinique är slående i språkbegåvning. Här är alla fyrspråkiga! Holländska, Spanska, Engelska och Papiamento är alla officiella språk. Ön har 100 000 invånare och det är lagom nära till allt på ön. Oranjestad som är huvudstaden är en mysig liten stad med gamla byggnader, shopping, restauranger, barer och nattklubbar.

De senaste veckorna har vi spenderat dagarna kitandes och på kvällarna blir det en öl i poolen innan middagsfix, ett restaurangbesök och/eller en aftersurf öl på den lokala puben som stoltserar med Arubas kallaste öl. Livet här är lätt…

Förutom att surfa har vi hunnit med tre snorkelturer och sett stingrocka, sköldpadda, vattenormar, muränor, bläckfisk och massor av färgglada fiskar i varierande storlekar. Varit på öppet hus på den nederländska marinbasen och firat den nederländska drottningens födelsedag.

Imorgon är vår sista surfdag innan vi behöver bege oss hemåt. Resan hem kommer att ta inte mindre än två dagar då de Amerikanska flygbolagen fortsätter visa prov på ett under av smidighet… Eftersom vår ursprungsplan var att resa uppåt i den karibiska ö-världen och avsluta på Puerto Rico innan hemresan har vi hemresa från Puerto Rico via Washington och London. Smidigt tänkte vi då köper vi bara till en flygbiljett från Aruba till Washington. Men… “No mam it´s impossible mam you have to fly from Puerto Rico”. Så även om vi hade varit i Washington hade vi varit tvungna att flyga till Puerto Rico för att sedan återvända igen. Så nu blir rutten Aruba-Miami-Puerto Rico-Washington-London-Göteborg. Vi säger det igen undvik att flyga med United!!!

Syns snart!

Spara / dela med dig

Välkommen till civilisationen

By Martin

Apr

11

Efter två dagar på Mayero tog vi färjan tillbaka till Grenada för att flyga över till Martinique. Martinique som är franskt är en betydligt modernare ö än de vi tidigare besökt. Här finns asfalterade vägar och vägarna tar inte helt plötsligt slut som på Grenada. Det är också en betydligt grönare ö.

Efter dryga veckan utan vind då vi istället vågsurfat, boddybordat och kört omkring på de vindlande vägarna som Tommi Mäkinnen med co-driver kom vinden och Mange. De senaste fyra dagarna har vi haft riktigt bra kite med plattvatten i en långgrund lagun. Med vinden har det kommit en hel del regn men vad gör väl det så länge det är vind. Mange har avancerad från totalt nybörjar till att kunna åka åt båda hållen på tre dagar, bra jobbat! För första gången på länge finns det andra kitare på spotsen, lite svårt att kommunicera dock då franska är det ändå språk som gäller här. Tror dock att vi lyckades samla lite plusspoäng idag när vinden plötsligt dog och Charlotte som redan landat sin kite kunde hjälpa tre guppande fransmän.

Det går bra med franskan annars. När vi beställde en hamburgare utan bröd (eftersom Charlotte inte tål gluten) och två glassar på MC Donalds fick vi en hamburgare med bröd men utan dressing och sallad, två glassar och en choklad muffins??? Än har vi inte lyckats beställa ett glas vin trotts goda försök, får alltid en hel flaska. Och våra grannar såg väldans förvånade ut när Charlotte på förmiddagen hälsa dem god kväll med ett leende.

Au revoir

Spara / dela med dig

Union Island

By Martin

Mar

29

St Vincent och Grenadinerna består av 32 små öar och är ett mecka för seglare. Vilken är din båt är en av de vanligaste kommentarerna man får. Filmerna “Pirates of the Caribbean” är inspelade här. Grenadinerna skall också vara dit flera kitekryssningar går. Vinden är fortfarande svag och vi har inte på långa vägar kitat så mycket som vi önskat : ( Sedan sist har vi besökt Union Island 12 dagar, Tobago cays 1 dag och Mayreau 2 dagar. På Union delade vi en tre rumslägenhet med det Schweiziska par vi rest med sedan St Lucia, men som nu tyvärr återvänt hemåt. Vi var kända i hela stan och gick under benämningen “the kitesurfers”. Alla är super vänliga här och Martin är buddy, brother eller bro´ med de flesta männen på ön. Nä förresten inte alla är supervänliga vi hann förbruka två taxichaufförer innan vi hittade en som inte försökte blåsa oss varje gång vi skulle till stranden. Den tredje var dock en riktigt hyvens karl som spelade reggae och vi fick själva välja varje gång hur mycket vi ville betala honom. Hans motkommentar till “how much do you want” var alltid “how much do you want to give me”. Han hade dock ett smärre problem med tider, vilket för övrigt de flesta i dessa länder har, och ibland fick man vänta en timme efter avtalad tid.

Tre bra kitespots lyckades vi lokalisera på ön. För det mesta har vi varit helt ensamma på kitespotsen så när på tre fransmän som bosatt sig på ön och börjat kita. Så här ser de lokala kitesnubbarna ut.

De tre spotsen är: Clifton harbour vilket dock också är hamnen för segelbåtarna, precis brevid flygets landningsbana och grunt vatten med stenrev, vilket inte gör det till ett optimalt kiteställe. Ashton lagunen vilket var favvis stället med fint plattvatten om dock lite byig vind ibland. Samt ett tredje ställe som också var i Ashton fast lite längre ner bakom den konstgjorda stenpir ut till Fregatt island som en gång i tiden vart tänkt att utgöra grunden före en ny lyxig marina men där bygget gick i stöpet. Stenpiren gjorde att vattnet var superplatt och det kändes som att kita i smör, en helt underbar kännsla, lika underbart var det dock inte att det var offshore vind och djupvatten. Känns inte som ett ställe som det är läge att öva nya trick på med risk att krascha kiten om man inte har en följebåt med sig vilket vi inte hade, så här blev det endast en dags feg kiting.

Invånarna på ön kom gärna ner till stranden för att titta och heja på oss när vi kitade. En man ville till och med att vi skulle bestämma en tid så han kunde ta med barnbarnen till stranden för att det skulle kunna titta, tyvärr går det ju dock aldrig att bestämma en tid eftersom man aldrig vet när det har lust att blåsa.

Höjdpunkten på resan än så länge var när vi tog en dagsutflyckt till Tobago cays för att snorkla och kita bland havssköldpaddor. Tobago cays en nationalpark bestående av fem små obebodda öar som är omgivna av korall rev. Obebodda förutom av leguaner och havsködpaddor.

Båtturen ut till ön var hård och vi fullkomligt dröp av vatten när båtkaptenen som också var en av vakterna i nationalparken släppte av oss på en av de fem små öarna för att kita. Vi var dock supermissnöjda med den ö han ville släppa av oss på där det var byig vind, liten strand och superchoppigt vatten. Alla fyra pekade bort mot ön som var helt skyddad av rev med plattvatten, ön där havssköldpaddorna bodde. Men nej det gick icke sade vakten det är skyddat område för att inte störa havssköldpaddorna förklarade han, men det egentliga skälet var garanterat för att inte störa folket på lyxjakterna som låg där. Efter att ha suttit och surat i cirka en timma på “the shitty island” som vi kallade den utan att pumpa en enda kite gick dock kaptenen med på att köra över oss till den andra ön om vi lovade att hålla oss långt i från båtar och snorklare. Och dagen vände till en fantastisk upplevelse att kita runt medan havssköldpaddor stoppade upp sina huvuden över ytan för att hälsa och med ett helt gäng turister som stod på stranden och hejade på och applåderade. Att kita på detta stället är men tanke på vakternas restriktioner få förunnat. Innan det var dags att åka hemåt igen tog vi en snorkeltur och såg massor av sköldpaddor ibland så många som fem åt gången.

Mer om Mayreau kommer i nästa blogginlägg!

Våra intryck än så länge av karibien är att alla är mycket vänligare än vad vi tänkt oss, öarna är mer kulliga och mindre sandiga än vad vi tänkt oss, det blåser definitivt mindre och det är faktiskt mer outvecklat än vad vi förväntat oss. Stränderna är ofta skräpiga om de inte till hör en resort förstås, är man färdig med datorn eller tv:n slänger man helt enkelt ut den i en buske eller på en strand vilket känns lite sorgligt på sådan vacker natur. Än så länge har vi dock bara rest omkring i de öar som tidigare varit brittiska och som ingår i the common wealth. Det mest vittnar om att de franska öarna skall vara mer välbärjade om det stämmer eller inte får ni reda på i nästa blogginlägg för nu drar vi vidare till Martinique!

Kramar M&C

Spara / dela med dig

Rastaland bilder

By Martin

Mar

20

Spara / dela med dig

Äntligen är bloggen uppe!!!!

By Martin

Feb

28

Eftersom vi varit lite sena med att få igång bloggen blir detta första inlägg lite av en summering av våra första veckor i Kanada. Under denna tid har vi hunnit åka skidor i två veckor, blivit utsatta för jänkarnas strul x 2 och svidat om till flippfloppsen.

Jänkar strulet nr 1 var att de slarvat bort mitt (Charlottes) bagage på vägen ner och i hela fem dagar tvingades jag gå omkring i manskläder inklusive kalsonger innan det kommit till rätta. Dock får vi tacka United Airlines för fina nya skidkläder : ) Dessutom hade de outsourcat sitt servicecenter till Indien, och det var ingen rolig historia när arg svengelska möter inläst övertrevlig indisk engelska.

Jänkar strulet nr 2 hände på nerresan till St Lucia då American Airlines ställt in vårt flyg när vi skulle byta i Philadelphia, dock informerades ingen om detta utan i flygplatsens informationsdisk trodde de fortfarande att flyget skulle gå. Så efter att ha väntat fem timmar mitt i natten på flyget fick vi reda på att det hade varit inställt sedan eftermiddagen innan. Då var vi inte glada. Som kronan på verket blev Martin kroppsvisiterad och tafsat på skruven i säkerhetskontrollen : ) Efter massor av timmar på flyg och ändå fler på flygplatser är vi nu äntligen på plats i Karibien!

Så ett tips flyg aldrig via USA om ni kan undvika detta! Martin kallar det ett u-land, men det kanske är en smula överdrivet…

Nu till det roliga! Skidåkningen i Kanada är bra och har fantastisk potential om det kommer mycket lössnö, naturen är ändlöst vacker och människorna supertrevliga. Skidområdena består av ett stort område med en del backar men ännu mera terräng-/offpistskidåkning och allt inom skidområdet lavinkontrolleras och klippor och annat märks ut av pistörer. Vårt favorit område var Fernie där vi höll till den mesta av tiden och där det också var bra snötillgång om än inte halvmeter högt puder som vi önskat oss och som skidorterna i Kanada gärna marknadsför sig med. Snön verka istället ha fallit över Sverige i år… Men det gick att åka lössnö de flesta av dagarna, om än inte alltid orört. Höjdpunkten med en hel del puder var när vi tog en catski tour (bandvagn) till orörda toppar med cirka 15 olika åk och ett gäng medelålders galna amerikaner med på turen. Det var verkligen en fantastisk dag!

Kvällarna spenderades på ett mysigt b&b med en öl i utomhusjaccuzin under stjärnorna och bergstopparna för att mjuka upp musklerna efter ännu en skiddag.

Nu skall här skruvas ihop brädor inför första kitedagen imorgon och vi hoppas på vind! Det är 31 grader i luften och lika många i havet.

Fortsättning följer… och tills dess som kanadickerna säger “Have a good one!”

Spara / dela med dig